Aktuellt 2010
20 oktober - Feline Infectious Peritonitis
Nu har resultaten från Dennis obduktion kommit. Han hade torr FIP och alla inre organ som testats var drabbade. Torr FIP är tydligen den form som oftast pågått under en lång tid så det är ju omöjligt att veta exakt hur länge han har varit sjuk. Redan första gången vi återsåg hans syskon på utställningen i Örebro så reagerade jag över att han inte vuxit lika mycket som dom.
Uppgifterna om hur länge man ska sätta sig i karantän (inga nya katter, utställningar eller parningar) går isär. När jag frågade veterinären så sa hon spontant 2-3 månader, men bad att få återkomma när hon rådfrågat sina kollegor. Hon sa även : "Det här är inget besked som man vill ge till en kattägare med flera katter".
Jag har redan skurat kattlådor, matplats och utsatta golvpartier med klorin och vanligt skurmedel ett otal gånger. Det som återstår är väl att kontrollera titervärden på mina övriga katter och helt enkelt minska antalet katter om det skulle ligga högt. Vem ska man börja med i så fall? De kastrerade eller de man tycker minst om? Eller de som har högst värden? Vilket roligt val jag står inför i så fall. Men det vore kanske skönt att slippa städa efter sex katter. Det är trots allt en hel del arbete med rengöring och pälsvård varje dag. Vad kommer smittan ifrån? Är det mitt fel att det har hänt eller har jag bara haft otur? Har jag inte rensat kattlådorna nog ofta? Inte hållit nog bra hygien runt katterna? Har jag dragit runt dom på för många utställningar? Varit oförsiktig när jag hanterat andras katter? Lever mina katter i en stressig miljö? Har jag för många katter? Frågorna som hopas är många och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen.
10 oktober - Sorgen och saknaden
S* Eärfalas Dennis har under en tid haft problem med magen. De provsvar som tagits har inte visat något anmärkningsvärt. I torsdags fick jag en remiss till Djursjukhuset i Luleå och körde omedelbart upp honom dit. Röntgen visade en förstorad lever och problem med tarmarna. På fredag opererades Dennis för att de skulle kunna leta efter felet och ta mer prover. Veterinären ringde på eftermiddagen medans hon hade honom på operationsbordet och bad att få avliva honom. Ett område av tarmarna var så deformerat, inflammerat och fullt av knölar att han inte skulle ha kunnat överleva. Jag visste ju att han var sjuk, men jag hade inte väntat mig det här så sorgen var fullständigt överväldigande. Hon kunde inte svara på om det rörde sig om en torr FIP eller en medfödd defekt, så prover ska skickas iväg för att försöka ta reda på orsaken.
Dennis var en helt fantastisk katt och hade det mest sagolika temperament jag mött hos en katt. Mitt hus är tomt och öde utan Dennis och det är så många drömmar som gått i kras. Han var min röda drömprins och hoppet om framtiden. Ångesten är fullständig. Mina tankar går även till en annan kattvän som förlorade sin röda prins på ett liknande sätt. Varför tycks drömmen om en röd prins vara så ouppnåelig? Frågar mig själv gång på gång om han hade överlevt om han fått hjälp tidigare. Hade han levt om jag gjort något annorlunda? Det enda jag vet är att jag än en gång tycker att veterinärvården som finns tillgänglig här i Umeå är undermålig. Varför har vi inte ett djursjukhus med vårdmöjligheter i Umeå? Är det verkligen vettigt att man ska måste köra 26 mil enkelväg för att göra en bukoperation. Varför ska det vara näst intill omöjligt att komma fram i telefon till de veterinärer man vill prata med?
Vila i frid Dennis och hoppas att du träffar många vänner i katthimlen! Förlåt mig för att jag inte gjorde mer för dig.
9 september - Uppdaterat resultat
Jag har försökt uppdatera resultatsidan för utställningar och så har jag fått fina bilder på Sigge, Klas och Neil.
23 augusti - Regina är hemma igen!
Jag åkte upp till Luleå igen på lördag och satt uppe hela natten och vaktade buren. Kattakuten som varit gulliga att låna ut en bur och vaktat den medans jag inte kunde vara där, hade flyttat buren bort mot tennishallen för det var där hon sist synts till. Jag hade även lånat en bur från jägarförbundet i Umeå på fredagen och den laddade jag med mat i skogen där vi stått med husbilen när hon försvann. Det syntes inte till någon katt på hela natten men på morgonen hade någon ätit upp maten i "jägar-buren" som dock inte slagit igen. Det var rejält kusligt och jag var rätt mörkrädd där jag satt ensam på den upplysta parkeringen i skogen.
Jag fick några tips om att katten skulle ha synts till på campingplatsen av några turister, så jag åkte mellan campingen och arcus både på lördag och söndag. När fortfarande ingen katt synts till vid arcus kl 22.30 på söndag kväll så funderade jag på att ta in på arcus-campingen och vakta där istället. Jag ringde det telenr som stod på camping-entren och fick prata med den kvinnliga chefen. Av en händelse så berättade jag att jag letade efter en katt. Jaha, är det du som är från Umeå. Det kunde bara betyda att hon hade läst det mail jag skickade tidigare till campingen där jag berättat om min försvunna katt och lämnat namn och nr och en lapp de kunde sätta upp. Det var aldrig någon som svarade på det mailet och det satt inte heller några lappar upp runt anläggningen. Jag hade lite svårt för att bestämma om jag skulle checka in eller inte, för jag ville veta om jag kunde köra ut och in under natten och titta till burarna vid arcus. Det enda kvinnan funderade över var om hon skulle få betalt morgonen därpå. Sen sa hon att katten inte fanns på campingen utan på arcusbadet för där hade de sett en katt tidigare i veckan. De hade försökt fånga den men inte lyckats. Hon hade försökt ringa polisen, men när de inte svarade så fick det vara. På frågan när de sist sett henne svarade kvinnan i fredags. Mitt hjärta gick i tusen bitar. Människan hade alltså vetat var min katt varit de senaste dagarna men inte ringt någon och berättat fastän hon uppenbarligen måste ha läst mitt mail. Jag bestämde mig för att inte checka in på campingen och kvinnan påpekade noggrant att det inte var lönt att jag letad på arcus-badet för det var låst och jag fick absolut inte stå på deras parkering. Som om jag skulle vilja stå där. Jag kommer aldrig någonsin att frivilligt gå i närheten av Arcus-campingen igen.
Ledsen och sårad över hur hårda människor det finns så somnade jag utan hopp om att någonsin finna min katt igen. Tidigt på morgonen när jag vaknade igen så var luckan på "jägar-buren" stängd och hjärtat stod still medans jag öppnade luckan. Men där satt hon min lilla rara svart-näsa och jamade åt mig. Både Thea och jag var nog lika lyckliga när vi fick in henne i husbilen. Thea är Reginas mamma och hon hade fått följa med mig på katt-jakt. Thea fick gå runt i sele runt arcus-området både på lördag och söndag för att se om det kunde locka fram tjejen.
Jag vill tacka alla som har tänkt på oss och som har försökt hjälpa till att hitta Regina, särskilt då...
- Föreningen Kattakuten i Norr för lånet av buren och för att ni vaktade den medans jag inte själv hade möjlighet
- Malin i Luleå för ditt telefonsamtal på söndagskvällen när jag kände mig som mest ensam och hopplös
- Charlotta Åström för dina gulliga sms
- Jägarförbundet i Umeå för lånet av buren
16 augusti - Regina är försvunnen i LULEÅ!
IC S* Förtrolighetens Regina Ros försvann från parkeringen utanför Arcus-hallen i Luleå natten till den 14 augusti 2010. Det var meningen att hon skulle delta i Norrskenskattens utställningar där på lördag och söndag. Men hon var spårlöst försvunnen på morgonen och måste, under ett obevakat ögonblick, ha lyckats rymma ut genom ett vädringsfönster på andra våningen på husbilen under natten.
Jag tyckte mig se henne på lördagkväll vid 23-tiden på en stig i det närbelägna skogsområdet. Grannhusbilen hade även noterat en främmande katt på parkeringen som sökte kontakt på lördag natt. Men jag min idiot frågade aldrig hur katten såg ut utan tog för givet att det var Regina. Så här i efterhand undrar jag om det kan ha varit den lilla blåvita huskatt som dök upp på söndag natt som jag och grannhusbilen hade sett i mörkret kvällen före.
På söndag efter utställningen fick jag låna en bur av kattakuten i luleå som sedan stod ute laddad med mat i skogen hela natten till måndag. Jag vakade hela natten och hade mobilen på alarm med jämna mellanrum så att jag inte skulle slumra till. Halv tolv dök den lilla blå huskatten med vita tassar och vit haklapp upp vid buren och åt blötfoder med tassen genom gallret från sidan. Så fort jag öppnade dörren försvann katten men dök upp med jämna mellanrum under natten. Regina såg jag dock aldrig skymten av. Vid lunchtid på måndag vände vi åter husbilen mot Umeå utan Regina och med stor sorg i hjärtat.
JAAA, jag har en fruktansvärd ångest för att jag var så dum att jag gav henne chansen att rymma och JAAAAAAA jag skäms djupt och innerligt för att katten är så otroligt skygg att hon inte ens törs komma fram till sin egen uppfödare där hon bott i hela sitt liv. När ett liv som hemlös katt är mer lockande än ett liv här i "kattflocken" så har man ju verkligen misslyckats.
Om någon har någon information så hör gärna av er, stort som smått!
Här är en länk till en enkel lapp om någon i närheten av Luleå skulle vilja sätta upp t ex utanför någon affär i Luleå.
( Regina är bara sju månader gammal på bilden så hon är ju lite större idag, men det är fortfarande min favoritbild på henne. )
2 augusti - Surahammar
Dennis, Regina och Charlie har varit i Surahammar på utställning.
5 juli - Uppdaterat resultat
Resultat från utställningarna i Skellefteå och Trondheim.
7 juni - Örebro
Jag har varit på utställning med Dennis och Vilda. Dennis uppfödare hade anmält kullen till utställningen och det var ju lite extra kul att ha en anledning att åka lite längre bort på utställning. Det märktes att det var en stor och erfaren klubb som höll i utställningen. Utställningen höll till i Conventum som är en stor modern anläggning mitt i centrala Örebro. Tänk om alla kattklubbar kunde få arbeta under sådana premisser. I många städer är katterna en sanitär olägenhet och ett allergiproblem och därför hänvisade till okommunala anläggningar med låg standard. Här i Umeå har vi en jättefin konferensanläggning där Nolia brukar hållas varannat år. Den ligger även förhållandevis centralt och med gott om parkeringsplatser. Tyvärr är det en anläggning där kommunen är inblandad så vi har inte varit välkomna där. Men man kan ju alltid hoppas att det förändras i framtiden när kommunen inser vilken bra business det är för butiker, hotell och restauranger med kattutställningar.
Hur som helst var det en väldigt välordnad utställning i Örebro där det inte fanns mycket att klaga på. Bra lokal, gott om plats, bra burplacering, gott om plats mellan domarborden, gott om SKÖNA stolar framför domarna och en riktigt välarrangerad och underhållande panel med MASSOR med sittplatser. Vackra blombuketter till alla panelvinnare och ett dignande prisbord som kunnat göra vilken liten kattklubb som helst avundsjuk. Det enda jag kan klaga på lotteriet som hade lika mycket priser kvar på söndag eftermiddag som på lördag morgon. Det måste väl ändå vara roligare för alla inblandade om man låter någon vinna och inte har en sån ofantlig mängd nitlotter.
GIC S* Förtrolighetens Vilda Viol gjorde premiär som kastrat i utställningsvärden. Lilla fröken har faktiskt börjat få en liten mage på sista tiden. Det kanske var den som gjorde att hon äntligen på sin 42:a utställningsdag blev nominerad för första gången. Hon fick sitt första CAP, men förlorade BIVen för att matte än en gång inte hade lyckats få pälsen att låta bli att skiva sig. Det var ett tag sen det var utställning sist så jag hade glömt hur otroligt knepigt det var med hennes päls. Jag har blivit lite bortskämd med Charlie och Reginas pälsar som har varit helt annorlunda än mina röda. På söndagen däremot blev hon ex 2 mot en väldigt välgödd hona. Fetma i kattvärlden är tydligen ingen större katastrof däremot att man är liten. Vilken skillnad jämfört med människovärlden där varje uns av fetma är en dödssynd...
Min lilla röda kille skötte sig strålande på sin första utställning. S* Eärfalas Dennis blev ex 2 på lördag och ex 1 samt nominerad på söndag. Hans vackra bröder S* Eärfalas Dante och Dogge blev båda nominerade på lördag. Syskonen blev bästa kull båda dagarna med strålande omdömen och hans mamma Chessie blev bästa avelshona.
Ett stort tack till familjen S*Eärfalas för trevligt sällskap, pälsvårdsassistans och världens charmigaste röda kille !!!
27 april - Uppdatering
Dags för en liten uppdatering av en hemsida som varit väldigt inaktiv länge. Jag har uppdaterat resultatsidan med bland annat resultaten från BJK 2010 och alla
S* Förtrolighetens Sofia Syrens resultat för 2009. Den stora damen är numera Grand Int Champion och har dessutom några cert på väg mot den högsta titeln.
Uppdaterat kattsidan. Det är väl på tiden att Tilda Tulpan får tillbaka en plats bland husets katter igen efter sin vistelse i Skåne. Hon har äntligen börjat få tillbaka pälsen och bli sitt forna jag igen.
Uppdaterat att GIC S* Förtrolighetens Vilda Viol numera är kastrat. Hon har börjat få mer päls och lite hull på kroppen. Hon är vackrare än någonsin och det är svårt att se på henne utan att fundera över hur vackra kattungar hon skulle ha kunnat få. Hon är en helt fantastiskt go och trevlig katt som verkligen njuter av att få ligga i famen och bli ompysslad. Jag är helt övertygad om att hon skulle ha blivit en underbar mor om hon hade fått chansen.
Apropå kattsidan så står Nisse Rimfrost fortfarande kvar både på framsidan och på kattsidan. På pappret är han fortfarande min katt, men han har bott hos min mamma sen vi flyttade in till stan. Han tycker som jag sagt tidigare inte om mina övriga katter och särskilt inte Charlie, så Nisse verkar må bäst som ensamkatt. Jag försökte hitta ett nytt hem åt honom på landet när vi flyttade in till stan för att det kändes orätt att han skulle gå lös i stan, men det fanns inget intresse. Eller iallafall ingen som kunde uppfylla mitt krav på att han skulle få vara ensamkatt. Till min stora förvåning så har det faktiskt gått bra att ha honom som utekatt trots både trafik och mycket katter i området. Och till debatten om att katter måste få gå ut fritt så vill jag bara tillägga att jag inte på något sätt kan påstå att han verkar lyckligare än de övriga som bara får gå ut i kattgården. Om någon av er mot förmodan skulle känna till någon underbar djurvän som bor på landet och har mycket tid och kärlek över till en röd livskamrat så är det bara att skicka ett mail.
19 april 2010 - BJK
Äntligen utställning på hemmaplan igen. CH S* Förtrolighetens Regina Ros tog sitt första CACIB och blev även BIV. Nomineringen förlorade hon mot den ragdoll-hona som sedan blev BIS. Jag har lagt in bilder från utställningen men det är möjligen lite för många på en sida så vi får väl se om det fungerar.